Dikt om fyra ljus – The four candles

Nu så nära siste advent finner jag på Internet ett poem på Engelska och fascineras av budskapet och tanken bakom. Texten är som jag kan förstå skriven av en man Sunny K. Den handlar om vår fred, tro, kärlek och hopp.

The Four Candles

The Four Candles burned slowly.
Their ambiance was so soft you could hear them speak…

The first candle said, ”I Am Peace, but these days, nobody wants to keep me lit.”

Then Peace’s flame slowly diminished and went out completely.

The second candle said, ”I Am Faith, but these days, I am no longer indispensable.”

Then Faith’s flame slowly diminished and went out completely.

Sadly the third candle spoke, ”I Am Love and I haven’t the strength to stay lit any longer.”

”People put me aside and don’t understand my importance.

They even forget to love those who are nearest to them.”

And waiting no longer, Love went out completely.

Suddenly…

A child entered the room and saw the three candles no longer burning.

The child began to cry, ”Why are you not burning? You are supposed to stay lit until the end.”

Then the Fourth Candle spoke gently to the little boy, ”Don’t be afraid, for I Am Hope, and while I still burn, we can re-light the other candles.”

With shining eyes, the child took the Candle of Hope and lit the other three candles.

Never let the Flame of Hope go out.

With Hope in your life, no matter how bad things may be,
Peace, Faith and Love may shine brightly once again.

Hela historien kan ni se på en powerpresentation med vacker musik. Klicka på bilden

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Tro, Fred, Hopp, Kärlek, The four candles, Sunny K

Störst av allt är kärleken

Kärlek är ett ämne som berör, vi skriver om det, sjunger, komponerar visor, musikstycken och serenader. Många av oss har säkert hört talas om att tro och hopp består, men störst av allt är kärleken. Har ni någonsin undrat var det kommer ifrån?

I Första Korinthierbrevet trettonde kapitlet finner jag de ord om kärlek jag läst här och där, ord avskiljda från varandra utan hela sin kontext.

Kärlekens Lov

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen någon ont.

Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar, den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå.

Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad.

Men när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå.

När jag var barn, talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Vägen framför andra är kärleken

Textkälla: Bibeln, Nya testamentet, Första Korinthierbrevet, kap 13. Om kärlekens lov, Kärleken fram andra. Ur 1981 års bibelöversättning. ISBN 91-970058-6-X.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om andlighet, kärlek, bibeln, tro, hopp

Om att vara katt

En katt vill bara vara på en plats där den trivs
och om det inte passar kan det hända att den rivs
En katt vet vad den vill och aldrig blir den velig
Men fast den är sin egen så är den också kelig
Den gonar sig i solen eller värmen från en ugn…
Och ljudet när den spinner kan få en riktigt lugn
Ja, en katt har nå’t att lära oss som stressar runtomkring
- för den kan slappna av och göra ingenting

– Charles Maurice de Talleyrand –

Min lilla katt vet var den trivs – i sängen om natten och fåtöljen om dagen. Inte är den velig men kanhända den rivs, enär marskatten dyker upp. Men oftast är hon kelig, busig och leker tafatt. Men allra mest en Cleo som ”stressar av”. Så visst kan vi  lära något av de Talleyrands lila ramsa i att slappna av och bara vara – som en katt

Om att vara

Citat och tankar dyker upp emellanåt i böckerna jag läser, nedanstående rader av Ella Kensington har jag hittat i Kund hos Kosmos av Bärbel Mohr.

Det handlar i mångt och mycket om tankens kraft och också en aning om att visualisera. Inte så att jag kommer att omvandlas till den en vacker mö enligt bilden nedan, men tankens kraft är enorm och hur jag känner mig är tämligen viktig för den energi jag förmedlar, om att tro på sig själv.

Jag är vad jag upplever.
Jag upplever vad jag tänker.
Jag tänker vad jag känner.
Jag känner vad jag tror.
Jag tror vad jag vill.
jag vill vad jag älskar.
Jag älskar vad jag är.

Bilden från allposters.com

Kärlekens Ö

För några år sedan läste jag nedanstående text om känslor och uppskattar den enormt då den pekar på tiden som en kraft att hämta styrka ur. Den ursprungliga text är av en okänd författare, och i texten nedan är svenskan redigerad en aning av mig . Det vore roligt om någon kunde komma på vem som skrivit originaltexten.

En gång i tiden så fanns det en Ö där alla känslor levde, det var bland annat Glädje, Sorgsenhet, Förståelse och alla de andra känslorna inklusive Kärlek. När de en dag fick reda på att deras Ö skulle komma att sjunka till havets botten, förberedde de sig för att ge sig av. Kärlek var den enda som stannade eftersom hon ville njuta av paradiset på Ön så länge som det var möjligt att stanna kvar. Då Ön nästan hade sjunkit, beslöt sig Kärlek för att det var tid att ge sig av och började se sig om efter någon som hon kunde be om hjälp.

Rikedom seglade förbi Ön i en flott båt och Kärlek frågade: ”Rikedom, får jag följa med dig i din båt?” Rikedom svarade: ”Jag är ledsen, men här är så mycket silver och guld i min båt så det finns ingen plats för någon mer.”

Kärlek beslöt sig då för att fråga Förnämlighet om hjälp, som just passerade i en vacker båt. Kärlek ropade till henne, – ”Förnämlighet, snälla du hjälp mig.” Och fick till svar: ”Jag kan inte hjälpa dig, Du är alldeles våt och kommer att förstöra min vackra båt.”

Nästa som kom förbi var Sorgsenhet. Kärlek sa: ”Sorgsenhet, snälla du låt mig få åka med dig.”, men återigen fick hon ett nekande svar: ”Kärlek, jag är ledsen, men jag behöver få vara alldeles ensam just nu.”

Då Kärlek såg Glädje ropade hon: ”Glädje, snälla Du ta mig med dig.” Men Glädje var så euforisk att han inte ens hörde att Kärlek ropade på honom. Kärlek började att gråta.

Då hörde hon en röst som sa: ”Kom Kärlek, jag tar dig med mig.” Det var en av känslorna. Kärlek kände sig så välsignad och överlycklig att hon glömde att fråga känslan om hans namn. När de hade kommit i land så for känslan sin väg. Kärlek förstod då hur mycket hon stod i skuld till den känslan.

När Kärlek fann Förståelse frågade hon: ”Vem var det som hjälpte mig?” ”Det var Tid” svarade Förståelse. ”Men varför hjälpte mig Tid när ingen annan ville?”, frågade Kärlek. Förståelse log och med sin stora visdom och kännedom svarade hon: ”Eftersom bara Tid är kapabel till att förstå hur stor Kärlek är.”

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Kärlekens Ö, känslor, förståelse, kärlek, glädje, sorgsenhet, rikedom, förnämlighet, tid

Kärlek – somewhere out there

Texter och lyric i kombination till musik har ett oöverträffat inslag på genomslagskraft. Ofta kan det inträffa att musiken fattar tag i rätt stämning och jag fascineras alltid särskilt av hur vackra texterna i sig är. Många gångar skrivs det om kärlek, kärlek och återigen kärlek för när allting kommer omkring så handlar många av texterna om hjärta och smärta – om kärlek och relationer.  Sammantaget med musik är det inte konstigt då att de blir så omåttligt populära. Många av texterna just till filmer har en oerhörd dragningskraft, tänk bara på Titanic och Celine Dion med hennes My heart will go on.

Låten Somewhere out there från filmen Resan till Amerika (An American Tail)var otroligt populär för 20 år sedan  och beskriver att någonstans finns det någon som alltid tänker på en. Det är trösterikt att tänka på att det finns en person där ute som liksom jag tänker på samma stjärna. Förunderligt vilken förändring det kan medföra genom att enbart lyssna till en sångtext och därigenom vad som förmedlas så känns det lite lättare och ensamheten som ibland kan uppkomma känns inte  så påtaglig .

Somewhere Out There *
_{texten skriven av James Horner, Barry Mann & Cynthia Weil}

Somewhere out there beneath the pale moonlight. Someone’s thinking of me and loving me tonight.

Somewhere out there someone’s saying a prayer. That we’ll find one another in that big somewhere out there.

And even though I know how very far apart we are. It helps to think we might be wishing on the same bright star.

And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby.It helps to think we’re sleeping underneath the same big sky.

Somewhere out there if love can see us through. Then we’ll be together somewhere out there. Out where dreams come true

And even though I know how very far apart we are.It helps to think we might be wishing on the same bright star.

And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby. It helps to think we’re sleeping underneath the same big sky.

Somewhere out there if love can see us through.Then we’ll be together somewhere out there.Out where dreams come true

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Somewhere out there, kärlek, An American tail, Resan till Amerika, sångtext

Följ min blogg med bloglovin

Att tänka med pennan

Varför bloggar vi och skriver ner våra tankar? För mig är det glasklart. Det sitter i sedan länge, först med hjälp av den gamla hederliga kulspetspennan och en vanlig skrivbok, men numera här vid datorn.

För några år sedan läste jag en distanskurs: Skrivande i praktiken hette den och min tanke var att lära mig mer om hur skriva vetenskapligt. Nu visade det sig att kursen inte direkt handlade om just det utan mer om hur vi skriver. En av kursböckerna (Dysthe*) förmedlade att just skrivandet är ett redskap för tänkandet och själva inlärningen vilket jag tänkt redan tidigare sedan en kurs i pedagogik där Selma Lagerlöfs visdomsord om att det är genom att skriva som tankarna kommer till klarhet.

Den första texten vi skriver är för vår egen skull, det är då vi fäster våra tankar på pappret eller i de flesta fall i datorn. Genom att skriva verbaliserar och formulerar vi våra tankar, det är i omarbetningen som texten får sin form och substans. Att skriva ser jag som en kärlek till att berätta sprunget ur önskan att förmedla något fast då i skriftlig form till skillnad från den genuina muntliga traditionen som berättelserna kommer ifrån.

Oavsett litteraturens inriktning, skönlitterär eller facklitteratur, så skriver jag för att lära och förstå. Samtidigt kan jag se ett samband mellan skrivandet och läsandet. Där båda handlar om att undersöka, lära och upptäcka nytt. Med tanke på skrivandet  kopplat till den kurslitteratur jag läser så blir mitt alster ett resultat till att se innantill vad jag lärt mig. Samtidigt som det också klargör om jag förstått eller inte förstått innehållet i texten. Det ger möjlighet till reflektion och återblick och på köpet får jag övning i att formulera mina tankar kring det jag läst inför kommande uppgifter. När jag skriver en bokrecension för mig själv och nu för andra att läsa, handlar det därmed om att förstå sammanhanget, (+ så mycket mer), där jag ställer frågor kring det jag läst och jag provar mina tankar i förhållande till det jag läst och min egen förståelse – med andra ord -  att skriva är att tänka med pennan.

^{Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Selma Lagerlöf, tänka med pennan, skriva för att lära}

* ^{Dysthe, Olga., Hertzberg, Frøydis., & Løkensgard Hoel, Torlaug. (2002). Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur. 209 s. ISBN 91-44-04114-4.}

Så vill stjärnorna

En text som gick rakt in i hjärtat är melodifestivallåten Så vill stjärnorna framförd av 16-åriga Molly Sandén och med text skriven av Ingela ”Pling” Forsman. Musiken har komponerats av Bobby Ljunggren och Marcos Obeda

Texten handlar om änglar, det förutbestämda och den magiska kärleken. Vem kan inte låta bli att ta till sig denna vackra ballad som handlar om vad gudarna och stjärnorna bestämt.

Se på mig jag står här framför dig. Och det som händer nu, känns som magi.
Rör vid mig låt hjärtat stilla sig.
I all oändlighet finns bara vi. Jag ser våra spår, tror att jag förstår.
Så vill stjärnorna, så vill gudarna.
Högt här ovanför blev det bestämt. Att jag älskar dig, som du älskar mig.
Nu vet änglarna att det har hänt.
Någonstans visste jag du fanns. Mitt i min ensamhet rördes min själ.
Himlen log styrde vart steg vi tog. Såg oss i hemlighet, ville oss väl.
Så vill stjärnorna, så vill gudarna. Högt här ovanför blev det bestämt.
Bara du allt jag behöver nu. Längtan är över nu, älskar dig så.
Så vill stjärnorna, så vill gudarna.
Högt här ovanför skrevs det på pränt. Att du älskar mig, som jag älskar dig.
Så vill stjärnorna, så vill gudarna. Så har änglarna bestämt.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Melodifestivalen, Molly Sandén, Så vill stjärnorna, musiktext