Med en
dåres envishet stickar jag all ledig tid för att få färdigt alla julhalsdukar till min nära och kära. Hur jag nu kunde komma på det att vilja sticka – jag som knappt kan avigt och rätt. Men efter att bland annat stickat med det fina crispgarnet (se bilden) lär jag åtminstone få rätt på det räta – idel rätmaskigt nämligen
Ja viljan är det inget fel på, men hinna förfärdiga alla till julafton – alla sex , fem, fyra – som det är kvar + lite annat smått och gott. det kan bli svårt, men inte helt omöjligt.
Inte blir det mycket läst, nej, stickeriet och halsdukarna tar över. Resultatet blir att framöver blir det inte många inlägg. Tiden räcker inte till…



