Varför bloggar vi och skriver ner våra tankar? För mig är det glasklart. Det sitter i sedan länge, först med hjälp av den gamla hederliga kulspetspennan och en vanlig skrivbok, men numera här vid datorn.
För några år sedan läste jag en distanskurs: Skrivande i praktiken hette den och min tanke var att lära mig mer om hur skriva vetenskapligt. Nu visade det sig att kursen inte direkt handlade om just det utan mer om hur vi skriver. En av kursböckerna (Dysthe*) förmedlade att just skrivandet är ett redskap för tänkandet och själva inlärningen vilket jag tänkt redan tidigare sedan en kurs i pedagogik där Selma Lagerlöfs visdomsord om att det är genom att skriva som tankarna kommer till klarhet.
Den första texten vi skriver är för vår egen skull, det är då vi fäster våra tankar på pappret eller i de flesta fall i datorn. Genom att skriva verbaliserar och formulerar vi våra tankar, det är i omarbetningen som texten får sin form och substans. Att skriva ser jag som en kärlek till att berätta sprunget ur önskan att förmedla något fast då i skriftlig form till skillnad från den genuina muntliga traditionen som berättelserna kommer ifrån.
Oavsett litteraturens inriktning, skönlitterär eller facklitteratur, så skriver jag för att lära och förstå. Samtidigt kan jag se ett samband mellan skrivandet och läsandet. Där båda handlar om att undersöka, lära och upptäcka nytt. Med tanke på skrivandet kopplat till den kurslitteratur jag läser så blir mitt alster ett resultat till att se innantill vad jag lärt mig. Samtidigt som det också klargör om jag förstått eller inte förstått innehållet i texten. Det ger möjlighet till reflektion och återblick och på köpet får jag övning i att formulera mina tankar kring det jag läst inför kommande uppgifter. När jag skriver en bokrecension för mig själv och nu för andra att läsa, handlar det därmed om att förstå sammanhanget, (+ så mycket mer), där jag ställer frågor kring det jag läst och jag provar mina tankar i förhållande till det jag läst och min egen förståelse – med andra ord - att skriva är att tänka med pennan.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Selma Lagerlöf, tänka med pennan, skriva för att lära
* Dysthe, Olga., Hertzberg, Frøydis., & Løkensgard Hoel, Torlaug. (2002). Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur. 209 s. ISBN 91-44-04114-4.
4 svar so far ↓
klasskamraten // 23 juni 2009 vid 4:38 f m |
Tack ! Då vet jag vad jag ska svara när någon undrar…Jag tänker med pennan( eller kanske med tangentbordet*ler*)….
Ha en härlig tisdag!
//Klasskamraten
PS. Det var väldans vad du läser Modesty Blaise nu då? ;OP Ds
itsread // 23 juni 2009 vid 5:02 f m |
Jag tycker i alla fall det hjälper att skriva ner mina tankar för att få klarhet
Och jo, Modesty Blaise böckerna är spännande att läsa om. Nu får jag andra reflektioner när jag läser dem jämfört med då på 80-talet
Margareta // 25 juni 2009 vid 6:59 f m |
Sannerligen så sant! Att ta in information och bearbeta denna så att texten och förståelsen blir min, t ex muntlig från en föreläsning eller det skrivna ordet i form av en… avhandling, är ovärderligt. Att först ”brainstorma” stoffet för att få det på pränt för att sedan processa med texten gör att allt så sakteliga faller på plats likt ett pussel där bilden successivt träder fram. Måste tillägga att det är enda chansen jag har p g a mitt alltmer dåliga minne. Då har jag allt på papper och kan gå tillbaka för att dra mig till minnes…
snowflake // 25 juni 2009 vid 9:49 f m |
Intressant läsning det här. Somligt håller jag med om, annat inte. På bloggen kan jag lyxa med öppna texter, oavslutade. Det behöver inte vara färdigtänkt, för det kan komma nån annan och tycka något som får mig att tänka ett varv till. Sånt gillar jag.